Många försöker tajma marknaden med komplexa modeller och makroanalyser. Samtidigt har en enkel regel – att följa långsiktig trend – slagit de flesta. Men just på Stockholmsbörsen har den här strategin haft det tufft på senare år. Har det slutat att fungera?

Trendföljning är en av de enklaste strategierna som finns. Den kräver ingen makroanalys, inga gissningar om räntor eller geopolitik – bara en regel: följ trenden. Men just därför är den svår att acceptera för många marknadsaktörer som hellre försöker vara mer insiktsfulla än marknaden.

Historiskt har det fungerat väldigt bra.

Nedan ser vi utvecklingen för en av de vanligaste strategierna där vi köper OMXS30 och index stänger ovanför 12-månaders glidande medelvärde och säljer om index stänger nedanför 12-månaders glidande medelvärde.

Strategin har presterat bättre än en ren köp-och-behåll-strategi, med en Sharpe-kvot på 0,68 och en maximal nedgång på endast –29 %. Aktiemarknaden har i jämförelse haft betydligt sämre riskjusterad avkastning, med två kraftiga nedgångar på 50–60 %. Andelen vinstaffärer har varit 60 %, och strategin har i genomsnitt behållit sina positioner i cirka 300 dagar – vilket tyder på att den fångar längre trender snarare än kortsiktiga rörelser.

Något har hänt senaste 10 åren

Senaste 10 åren den klassiska strategin, som tidigare hjälpt investerare att undvika stora nedgångar och fånga långsiktiga uppgångar, gett allt sämre resultat. Den har genererat många falska signaler och en svag utveckling.

Under 2000-talet har OMXS30 haft flera längre trendfaser – både uppåt och nedåt – där trendföljande modeller gett god avkastning. Men senast 10 åren har marknaden rört sig mer hackigt, med kortare upp- och nedgångar, ofta inom samma intervall. Andra globala index har haft fler och större trender än OMXS30.

Resultatet? Modellen signalerar köp. Börsen vänder ner. Modellen signalerar sälj. Börsen vänder upp. Och så vidare.

Det här är det största problemet för alla trendföljande strategier: när marknaden saknar uthålliga rörelser tappar modellerna sin edge.

Ingen förbättring med 200-dagars glidande medelvärde

Många trendföljande investerare använder det klassiska 200-dagars glidande medelvärdet. Signaler kan ges varje dag eftersom det baseras på dagar istället för månader. Men det ger ofta ett högt brus – särskilt i sidledes marknader.

Mycket brus och mean reverting-beteende innebär att månatlig avstämning ger färre signaler och ofta bättre filtrering av tillfälliga rörelser. Det är en enkel justering som ofta förbättrar resultatet – utan att göra modellen mindre robust eller riskera överoptimering.

Nedan ser vi backtest på en strategi som köper OMXS30 när index stiger över 200-dagars glidande medelvärde och säljer när index faller under 200-dagars glidande medelvärde. Andelen vinstaffärer har endast varit 31 %.

Slutsats: Trendföljning fungerar inte alltid – vi anpassar oss

Det finns inga magiska signaler. Inga modeller som fungerar överallt, hela tiden. För att trender ska kunna följas måste det finnas trender att följa. Att döma ut konceptet trendföljning bara för att Stockholmsbörsen haft ett stökigt decennium vore att kasta ut barnet med badvattnet.

Det finns dock mer kraftfulla alternativ än enkla glidande medelvärden. Vi erbjuder dynamiska strategier, som till exempel jämför momentum mellan olika tillgångsslag. Dessa strategier kan höja den riskjusterade avkastningen ytterligare – och samtidigt undvika långa och tråkiga nedgångsperioder. Tack vare deras låga riskprofil kan belåning användas för att förstärka avkastningen på ett kontrollerat sätt.

I vårt premiumpaket ingår köp- och säljsignaler från just sådana strategier, byggda för att vara flexibla, robusta och anpassade efter marknadens skiftande beteende. Precis som alla strategier kan de dock ha perioder där de presterar svagare – särskilt vid större regimskiften. Därför är diversifiering och tålamod alltid viktiga delar av ett framgångsrikt investeringsarbete.